Panelintervju med Pernilla Lindgren

På fredagen den 28 september 2018 kl. 16.30-16.50 medverkar Pernilla Lindgren i panelen Normkreativ fantastik på Bokmässans Fantastikscen. Men vi har redan tjuvstartat paneldiskussionen genom att ställa tre frågor till fantastikförfattaren och skrivpedagogen Pernilla Lindgren, just nu aktuell med sin barnboksserie Fantastiska klassresor.

 

  1. Vad är det mest normkreativa du har gett ut?

Det mest normkreativa jag gett ut är Alvhildatrilogin, och då är nog tredje
boken den allra mest normkreativa. Jag minns när jag skrev första boken och
det var ett samtal mellan huvudkaraktären och hennes svartsjuka bisexuella
bästa kompis angående huvudpersonens val av partner. Samtalet är lite
skruvat med tanke på hur huvudkaraktären agerat angående sina känslor
tidigare, men framförallt så är det huvudkaraktären som tänker de tankar jag
själv formade – varför skulle hon vara heterosexuell, varför skulle hon välja en
man framför sin kvinnliga kompis? Det handlar just om att belysa normen av
heterosexualitet och det dyker upp vid fler tillfällen. Den manliga normen,
heteronormen, den vita normen, allt har jag försökt slå på för att få det att visa
sig i ljuset så att läsaren ser det.

Som många böcker eller serier där det är en stark kvinnlig huvudperson och
man då har gett henne en vis manlig mentor, har jag vänt på det och gjort
totalt tvärt om.

I min barnbok har jag tänkt mycket på hur jag framställer karaktärerna. Jag har
låtit många av tjejerna vara mer makthungriga och killarna få visa sina mer
känsliga sidor. Inte rakt igenom för då skulle många läsare få svårt att ta det till
sig, men ändå i så pass stor utsträckning att det påverkar läsningen. Jag fick
en kommentar av en vuxen om att det var fler tjejer än killar i boken, vilket kan
få killar att bli ointresserade. Jag ifrågasatte det eftersom jag strävat efter att
ha lika många killar som tjejer i boken, och fick då till svar att det var ju bara
tjejer som slogs om tronen och att killarna mest följde tjejernas infall. Det
intressanta i det är att det bara är vuxna som kommenterat det, inga barn har
hittills sagt något och jag har hittills fått mest positiva kommentarer av just
pojkar. Jag tror att det är en gammal norm som vi lyckats bryta för den yngre
generationen just genom att tänka igenom våra huvudkaraktärers agerande
när vi skriver för barn.

 

2. Varför lockas du till det normkreativa?

Negativa normer ser jag på som bojor. Vi ska inte glömma att det fortfarande
finns positiva normer men samtidigt är alla normer gömda och tysta regler som
när vi bryter dem blir synliga och den skyldige utpekad. Det är inlärt och jag

tror att vi alla skulle må mycket bättre av att slippa sitta fast i regler som bara
hämmar oss. Vissa sitter bättre än andra och de skulle inte påverkas nämnvärt
om bojorna bröts sönder, men det är inte för dem vi vill bryta dem, det är för
de som sitter fast på de mer obekväma placeringarna. De som inte kan leva
som de själva mår bäst, på grund av bojorna. Jag tänker på genusnormen,
sexualitetens normer, hudfärgens normer och könsnormerna men det finns så
klart ännu fler normer och regler men de jag fokuserar på är framförallt de fyra
normerna.

 

3. Vilka normer tycker du är svårast att ringa in, medvetandegöra och utmana?

Det beror ju på kontexten. Vissa normer ser jag inte ens själv ordentligt,
eftersom jag inte själv påverkas av dem men jag märker när någon bryter
dem. Könsnormer är ofta väldigt svårt att få den stora massan att förstå, att
mycket bara är inlärt och inte biologiskt. Vithetsnormen kan vara svår att peka
på för mig eftersom jag själv sitter så bekvämt i den och kanske missar vissa
saker. Därför är det jättebra när de som påverkas kan peka ut det så att det
syns även för oss blinda. Därför brukar jag få försöka prata med de som är
utsatta för normerna för att få en bild av hur de upplever det.